Orosanmälan

Du som arbetar med barn och unga är skyldig att genast göra en oros­anmälan till socialtjänsten om du misstänker att ett barn eller ungdom under 18 år far illa.

Man behöver inte vara säker på att ett barn far illa, du har anmälnings­skyldighet även om du misstänker att ett barn far illa.

En person som är anmälningsskyldig får inte vara anonym.

Anmälnings­skyldigheten gäller alla verksamheter som arbetar med barn och ungdomar, exempelvis sjukvården, skola och polis. Är du osäker på om anmälnings­skyldigheten gäller dig, ring socialtjänsten och fråga.

När socialtjänsten har tagit emot en orosanmälan måste socialtjänsten samma dag eller senast dagen efter om anmälan kommer in sent på dagen göra en bedömning om barnet är i akut behov av skydd. Därefter gör socialtjänsten en förhandsbedömning som ska vara avslutad inom fjorton dagar. Under en förhandsbedömning får socialtjänsten endast ha kontakt med anmälaren, vårdnadshavare och barnet som anmälan berör.

Om det finns misstankar för att barnet är utsatt för våld eller andra övergrepp inleds utredning utan förhandsbedömning.

Om förhands­bedömningen visar att det finns misstankar om att barnet far illa eller det kan antas att barnet behöver insatser från socialtjänsten inleder socialtjänsten en utredning enligt 11 kapitlet 1§ i Socialtjänstlagen.

Anmälnings­skyldiga personer kan få återkoppling om att anmälan är mottagen av socialtjänsten och om en utredning är inledd, inte inledd eller redan pågår, om återkopplingen inte bedöms vara olämplig.

Om samtycke inte lämnats från vårdnadshavarna får anmälningsskyldiga ingen återkoppling om orsaken bakom beslutet.

För att anmälaren ska kunna få återkoppling behöver deras nödvändiga kontaktuppgifter lämnas, gärna direktnummer.

Utredningen görs i regel inom fyra månader. Socialtjänsten beslutar om vilka kontakter som ska tas under utredningen. Varje utredning planeras individuellt. Socialtjänsten samtalar med barn och vårdnadshavare under utredningen.

När utredningen är klar sammanställs ett beslutsunderlag med förslag på lämpliga hjälpinsatser i familjen. Samtycker vårdnadshavare och eventuellt barn till föreslagna hjälpinsatser avslutas utredningen med att bevilja insats. Om samtycke saknas avslutas kontakten med socialtjänsten.

Socialtjänsten erbjuder flertal olika stödinsatser till barn och deras familjer. Vilka insatser som erbjuds kan också skilja sig mellan kommuner. Vanliga insatser är stöd i öppenvård så som föräldrastödjande samtal. I särskilda fall där svår problematik identifierats i familjen under utredningen kan det bli aktuellt med en placering av barnet utanför hemmet.

Alla insatser följs och utvärderas regelbundet av socialtjänsten. Samverkan kan ske med andra verksamheter om det är nödvändigt och om familjen samtycker till samverkan.

Om en utredning påvisar att det finns påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling och samtycke till föreslagna hjälpinsatser saknas från familjen (vårdnadshavare och barn över 15 år) kan socialnämnden ansöka om tvångsvård hos Förvaltningsrätten. För att Förvaltningsrätten ska kunna besluta om vård enligt LVU behöver det finnas omfattande brister i omsorgen hos vårdnadshavare gentemot barnet i form av fysisk/psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande eller annan försummelse som ger barnet påtagliga risker/konsekvenser i sin hälsa och utveckling.

Förvaltningsrätten kan också fatta beslut om LVU om ungdomen utsätter sin hälsa och utveckling genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Fattar Förvaltningsrätten beslut om LVU resulterar detta oftast i att barnet placeras utanför hemmet.

LVU vård följs och utvärderas regelbundet av socialtjänsten likt andra hjälpinsatser hos socialtjänsten. Även vid LVU samverkar socialtjänsten med andra verksamheter om det är nödvändigt.

När LVU vård råder är det socialnämnden som har det yttersta ansvaret för hur vården för den unge ska ordnas under vårdtiden.

Relaterade länkar

• Barnombudsmannen
• BRIS
• Rädda barnen